Doesn't Remind Me....

Doesn't Remind Me Lyrics


I walk the streets of Japan till I get lost
Cause it doesn't remind me of anything
With a graveyard tan carrying a cross
Cause it doesn't remind me of anything
I like studying faces in a parking lot
Cause it doesn't remind me of anything
I like driving backwards in the fog
Cause it doesn't remind me of anything

[Chorus]
The things that I've loved the things that I've lost
The things I've held sacred that I've dropped
I won't lie no more you can bet
I don't want to learn what I'll need to forget

I like gypsy moths and radio talk
Cause it doesn't remind me of anything
I like gospel music and canned applause
Cause it doesn't remind me of anything
I like colorful clothing in the sun
Cause it doesn't remind me of anything
I ilke hammering nails and speaking in tongues
Cause it doesn't remind me of anything

[Chorus]
The things that I've loved the things that I've lost
The things I've held sacred that I've dropped
I won't lie no more you can bet
I don't want to learn what I'll need

Bend and shape me
I love the way you are
Slow and sweetly
Like never before
Calm and sleeping
We won't stir up the past
So descretely
We won't look back

[Chorus]
The things that I've loved the things that I've lost
The things I've held sacred that I've dropped
I won't lie no more you can bet
I don't want to learn what I'll need

I like throwing my voice and breaking guitars
Cause it doesn't remind me of anything
I like playing in the sand what's mine is ours
If it doesn't remind me of anything

Hittade ett kvitto. Eller kvittot ligger brevid mig. Det är från i somras. Då vi möttes igen. Vi drack vin. Massor av vin. Ute i det gröna. Det började regna. Hånglade under en skyddet av han tröja.  Berusade vandrade vi till tbanan.  Minnen saknas från den promenaden. För oss båda. Köper sushi. Jag betalade. Kvittot ligger brevid mig. Går hem till honom.

Var jag kär, var jag inte kär. Jag föll, då jag inte visste att han lämnade mig. Då föll jag. Då han inte svarade då jag ringde.

Minns då vi oanat stötte på varandra ute. Jag stirrade. Strirrade. Hade fått en liten varning först. Sett hans vänner. Men var för berusad för att koppla. Ändå stog jag där med en killes han(typ vän) och stirrade på honom. Chockad. Inte redo att se honom. Han frågade om min vän var min kille, jag log och svarad nej. Vi satte oss och pratade. Jag berättade nog att jag föll för honom. Men att han inte svarade. När jag ringde. Han förklarade. Han såg nere ut sa min kompis(kvinnlig). Vi gick hem till honom.

Allt spårade ur..Tiden gick..Jag gjorde bort mig totalt. IDIOT. Han är så vacker. Inte vacker. Snygg. Ja det är han. Men kap. Nej. Men enligt mig JA. Absolut. Vi var så lika. Ändå så olika. Nu. Jag är inte redo att träffa honom. Absolut inte. Jag skulle nog vända mig om. Om jag såg honom.

Det är så mycket som påminner om honom. Varför assosierar man allt. Ett kvitto. En låt. en plats. Ett klädesplagg. Ett uttryck. Minnen. Jag inte vill bära. Men ändå ha. Ja, jag föll för honom. Det tog tid. Men vågade inte..vågade inte helt fullt ut bli hans. Det var vårt slut. Eller det borde varit vårt slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback